Vi har sett hur IFK Göteborg lagt kontinentens storklubbar på rygg hemma= på Ullevi. Hamburg, Barcelona, Manchester United, Porto, Eindhoven... Så förlorar våra mästare mot Rosenborg uppe från Trondheim där= skid-VM snart ska avgöras. Och vad värre är: norrmännen vinner klart välförtjänt med 3-2. Det finns inga undanflykter. Rosenborg spelade den bästa fotbollen,= skapade de flesta måltillfällena, avslutade skarpast. Det saknades mycket i Blåvitt denna i alla avseenden ruskiga afton. Anfallsspelet var torftigt och då menar jag mittfältet och framåt. Visst försökte Jesper Blomqvist och visst styrde Magnus Erlingmark in två bollar. Men resten? Stackars Andreas Andersson stod ofta ensam och stångades med ett par stora oljeborrtorn i norska försvaret. Ständigt höga lycka-till- bollar dit upp kändes lika meningslöst som att försöka övertala Norge gå med i EU. IFK-tränaren Mats Jingblad överraskade de flesta med sin= startuppställning. Istället för Mikael Martinsson fick Stefan Landberg flytta upp som höger mittfältare. Det öppnade för Magnus Ölme Johansson som back - men framförallt för Rosenborg. Ölme hade stora bekymmer på sin kant. Inte heller den övriga backlinjen visade normal hållfasthet. Det var mycket skeva sparkar, stirrigt, glest mellan spelarna, stora ytor. Det berodde inte enbart på motståndarnas styrka.
För en frispråkig tränare var det läge för kritik, men Jingblad är inte mannen som delar ut offentliga örfilar. Det finns garanterat ett antal blåvita som kommer att få höra ett och annat, men= det blir inför lyckta dörrar när insatsen på Ullevi ska utvärderas.
- Jag sa till i paus att vi inte fick tappa bollen på mittplan, berättade Jingblad. Varpå IFK:arna startade andra halvlek med ett snabbt ledningsmål - och sen tappade bollen just på mittplan gång efter gång efter gång efter. . . Det ville liksom aldrig ta slut och Rosenborg kunde göra både 2-2 och 2-3 och var nära fler mål än så om inte Thomas Ravelli spelat stabilt i målet.
- Det var oroligt, konstaterade han efteråt.
- Synd, för själv känner jag mig i hur bra form som helst.
Mer än något annat har försvaret - och försvarsarbetet - varit
Blåvitts signum genom åren. Press på motståndarna och en stabil
backlinje som stått pall för det mesta, utom ett Milan i högform
1992 (0-4).
- Nu hamnade vi fel i positionerna hela tiden. De kom två mot en och
det gick fort, suckade Magnus Ölme Johansson, för dagen högerback.
- Därför att han är lite snabbare. Samtidigt skulle vi med Landberg på
mittfältet få bättre passningsspel. Så var tanken,
berättade Jingblad.
Ölme var snabb, men inte tillräckligt och råkade ständigt i bryderier. Mikael Nilsson på andra kanten hade det ännu värre mot illerkvicke Mini Jakobsen.
- De hade ju alltid en man fri att spela till, konstaterade Mikael.
Stor rörlighet, kloka löpningar, aggressivitet - och en orädd
inställning.
- Har aldrig mött ett lag som spelat så offensivt på bortaplan, sa alla i IFK.
Det hade de inte väntat sig av Rosenborg.
Men de hade definitivt väntat sig mer av sig själva.
En sak är i alla fall klar: En spelare saknades på Ullevi i går. Saknades mycket: Stefan Pettersson! Skynda dig och bli frisk, Steff!
Sällan eller aldrig har Blåvitt på Ullevi mött ett så offensivt lag som Rosenborg i såna här sammanhang. För att vara ett bortlag skapade Rosenborg oerhört mycket framåt. Det är hemligheten bakom Nils Arne Eggens norska mästarbygge. Ändå är naturligtvis den norska segern på Ullevi en sensation. Nog hade vi räknat med att det blåvita stjärngänget skulle klara av våra gäster från norr. Men så icke, därmed kan vi konstatera att Rosenborg är Nordens bästa lag just nu.
- Jag visste att Rosenborg är ett bra lag, men det känns lite trist att vi bjöd på chanserna som gav deras mål, säger en besviken IFK- tränare Mats Jingblad.
Trots att Thomas Ravelli gjorde en stormatch i målet föll alltså IFK. Mest beroende på ett gäng tunga, orörliga och osäkra försvarsspelare.
- Alla spelarna gjorde säkert så gott de kunde, men vi kom inte rätt in i situationerna alla gånger, säger Thomas Ravelli på sitt diplomatiska vis.
Mest olycklig denna afton på Ullevi var Mikael Nilsson. Han var på ett eller annat sätt inblandad i alla de tre gästmålen. Rosenborgs 1-0 av den blixtsnabbe Mini Jakobsen i första halvlek var logiskt. Men hur gick det egentligen till när Ståle Stensaas fick slå bollen bakom den passiva blåvita försvarslinjen? Och hur gick det till när Mini ryckte ifrån sin uppvaktning?
Hemmalagets kvittering kom dock snabbt genom Magnus Erlingmark. Erling var sen mycket nära att ge IFK ledningen redan innan pausvilan. Men hans nick gick strax över ribban. Det blev ändå Erlingmark som gav Blåvitt ledningen. Precis som vid 1-1 bredsidade Magnus in bollen på volley. Mikael Nilssons frispark mot Rosenborgs mål nickades av Jonas Olsson - till= Erlingmark. 2-1 och det kändes ganska tryggt.
Men Rosenborg är inte laget som ger upp i första taget. Istället fick vi se en ny offensiv satsning. Och när Steffen Iversen kvitterade var Göteborg åter ett skakat lag. Precis som under en lång period av första halvleken. Harald Brattback var den som spelade fram till Iversen. Men målkungen Brattback nöjde sig inte med det. Han ville själv vara med bland målgörarna; hans 3-2 när 27 minuter återstod sänkte definitivt IFK Göteborg ner i avgrunden. Brattbacks mål var resultatet av att Mikael Nilsson missade att sparka undan bollen.
IFK Göteborg har nämnts som en trolig grupptvåa efter Milan. Efter gårdagens förlust reducerades den chansen rejält. Det krävs ett helt annat IFK-lag om det skall bli någon poäng borta mot= Porto i nästa omgång. Ett Porto som i går överaskade stort genom at slå Milan med 3-2. På bortaplan!
Att göra viktiga mål i såna här matcher brukar vara Magnus Erlingmarks specialitet. Hans tidigare fyra mål i Champions League har allt inneburit fyra blåvita vinster. I går gjorde Magnus två mål - ändå förlorade alltså hans lag IFK Göteborg.
3-2 (1-1) borta mot ett av Europas starkaste hemmagäng. Av ett lag som aldrig vunnit en match av betydelse utanför norska gränsen. Av en klubb som i bästa fall hade drömt om en poäng på Ullevi.
Då GP träffade RBK:s lagkapten Skammelsrud förra veckan skämtade han= om att hans klubb skulle åka till Sverige och Göteborg för att spela destruktiv fotboll. Det var liksom enda chansen. Det fanns inget allvar i vad 30-åringen sa. Rosenborg kan inte spela fotboll utan att attackera. Anfallstrion - som hemma i Tippeligan svarat för 46 mål tillsammans - var precis så giftig som vi befarat.
1-0 (33): Högerlöpare Mini Jakobsen slog en sedvanlig frivolt sedan han skickat upp offensive vänsterbacken Ståle Stensaas inlägg bakom Thomas Ravelli.
2-2 (52): Superlöftet Steffen Iversen, 19 år, fick proffsuppköpare= från bland annat Porto, Milan, Parma och Barcelona att le i smyg, då han vräkte in kvitteringen.
3-2 (64): Skyttekungen Harald Brattbakk fick göra sitt välförtjänta= mål när Mikael Nilsson slarvade.
Endast en storspelande Thomas Ravelli förhindrade fler fullträffar av 25-åringen. Mittfältets tre guttar överglänste klart fyra blåvita kollegor. Det var snabba passningar, ideliga djupledslöpningar, och avslutningar, så det stod härliga till.
- Vi vann väl inte helt oförtjänt undrade/påstod sympatiske tränar= en Nils Arne Eggen, halvtimmen efter match.
Så dags hade några tusen tröndelagsbor skrikit Seiern er vår, seiern= er vår, åtskilliga gånger. Eggen - som under 90 minuter rökt och energiskt använt sitt tuggummi samtidigt - såg bara väldigt lycklig ut.
- Harald var enorm, Mini likaså, Steffen är alltid duktig, Bent (Skammelsrud) den pådrivare vi är vana vid, försvaret mycket bra, vår keeper (Jörn Jamtfall) kunde inget göra åt målen, alla var fantastiska, sa den färgstarke norrmannen.
Om två= veckor kommer ett av världens bästa klubblag till Lerkendal i Trondheim. Kan Milan försvara sig?