Rosenborg var laget IFK Göteborg skulle ta minst tre, helst fyra eller sex poäng av. Det blev noll.
- I Norge måste dom tro att vi är värdelösa. Vårt lag har gjort säsongens två sämsta matcher mot Rosenborg. Deras spel passar oss väldigt illa, säger IFK:s klubbdirektör Thomas Wernerson.
På Lerkendal var det Rosenborg som dominerade från början till slut. Med sitt snabba spel, säkra passningar och heta vilja satte Rosenborg press på Göteborgs spelare i 90 minuter. - Vi kom aldrig in i matchen, det här var vår sämsta insats i Champions League, säger IFK:s tränare Mats Jingblad.
Med Bent Skammelsrud som anförare dominerade Rosenborg mittfältet. Skammelsrud dirigerade sina medspelare. Han slog bollar till höger och till vänster utan att de blåvita spelarna kunde få stopp på honom. Att det bara blev 1-0 är smickrande för IFK Göteborg. Visserligen var Rosenborgs målchanser inte så heta. Men laget var hela tiden farligt. Det visar inte minst hörnstatistiken: RBK hade 15 hörnor - Blåvitt en enda!
När Rosenborg spelade sig fram till IFK:s straffområde försökte IFK Göteborg med långbollar. Och de hade Rosenborgs mittförsvar inga problem med. - Vi pratade före matchen om att försöka landa bollarna bakom deras backlinje. Det var nästan så att vi glömde spela på något annat vis, säger Niclas Alexandersson. Niclas tvingades lämna planen när 27 minuter återstod; rött kort. Han räddade bollen med handen på mållinjen efter Jon Olav Hjeldes nick.
- En ren reflex. Om jag inte räddat bollen hade den gått i mål. Nu gav jag ju Ravelli chansen att ta straffen, säger "Alex". Men det gjorde inte Thomas Ravelli, även om han var på bollen med fingrarna. - Jag gick åt rätt håll och var på bollen. Men Skammelsruds skott var för hårt, säger Thomas.
Med en man mindre resten av matchen försvann naturligtvis IFK:s poängchans nästan helt och hållet. Peter "Erra" Eriksson hade dock en möjlighet att kvittera, men fri med den norske målvakten sköt "Erra" vid sidan av målet. Det var IFK:s andra målchans i den här matchen. Andreas Andersson var inte så långt borta från att ge IFK ledningen i första halvlek. Men efter en fin inbrytning fick Andreas bollen lite för långt ifrån sig. Och när Magnus Erlingmark skulle ta över dök en hemmaspelare upp.
Utan Jesper Blomqvist blev IFK Göteborg ett mycket uddlöst lag. Matchen i går visade att saknaden efter Jesper kommer att bli mycket stor. - Med den form Jesper visat på sistone vore det dumt att förneka att vi saknade honom i dag, säger Mats Jingblad.
När en omgång återstår av Champions League har FK Göteborg bara en enda seger - den mot Milan hemma. En besvikelse naturligtvis. Samtidigt har den bistra sanningen visat att Rosenborg är Nordens bästa fotbollslag.
Det är också Rosenborg som fortfarande har chansen att gå till kvartsfinal i Champions League. Men för det krävs nästan ett under seger borta på San Siro mot Milan den 4 december. Det laget som RBK föll hemma mot med 4-1. - Vi åker på träningsläger till Nice på onsdag med en skön seger i bagaget. Och vi skall inte ge upp på förhand även om det blir svårt att så Milan, säger Rosenborgs tränare Nils-Arne Eggen.
Sådan är den bistra verkligheten. Det har ordföranden Gunnar Larsson, klubbdirektören Thomas Wernerson och tränaren kunnat konstatera efter noggrann inventering av den inhemska fotbollen. Noterbart är att spelarjakten varit koncentrerad på konkurrentklubbarna i allsvenskan. Numera krävs nämligen att småklubbarnas råmaterial förädlats på högre nivå innan Blåvitt slår till med stora plånboken.
Så var det med Hova-sonen Andreas Andersson som mellanlandade i Degerfors, med Tavelsjö-raketen Jesper Blomqvist i Umeå FC, med Vessigebro-exporten Niclas Alexandersson i Halmstads BK, med Lundby-produkten Teddy Lucic i Frölunda etc. Flydda är de dagar då IFK-ledningen gjorde brödrafynd i småländska lingonserier (tvillingarna Karlsson i Oskarshamn) respektive norrländska hjortronserier (holmgrenarna i Gällivare). Båda metoderna har fungerat utmärkt. Men medge att den gamla var något charmigare. Så småningom kommer kanske detta klassiska "busk-värvande" ånyo till heders, i brist på annat. Efter genomgång av allsvenskan både fram- och baklänges har jag själv bara hittat en spelare som skulle förstärka dagens Blåvitt. Det är Helsingborgs landslagsback Roland Nilsson och han fyller 34 nästa år.
Så handlar inte IFK. Alltså måste nog ledningen växla några av miljonerna till annan valuta och ge sig utomlands. Det strider egentligen också mot policyn. Blåvitt har aldrig hämtat spelare utanför Norden. Nu kan ett avsteg bli nödvändigt.
Tanken att plocka hit norrmän tror jag inte på. De flesta har för lite att tillföra och spelarna i det tunna toppskiktet är redan tingade av brittiska storklubbar. Varför skulle till exempel Steffen Iversen i Rosenborg ens fundera över IFK när Tottenham är berett betala hur många miljoner som helst för honom?
Efter gårdagens seger i det nordiska mästarmötet torde det vara lika svårt att övertyga någon annan Trondheim-stjärna att flytta till Sverige. Rosenborg vann lika välförtjänt som på Ullevi. Vad värre var verkade norrmännen skickligare i det mesta. Skillnaden märktes mest på mittfältet. Här kämpade fyra IFK- are en ojämn kamp mot oftast fem RBK-are. Målskytten Bent Skammelsrud och bolltrollaren Roar Strand var centralbanans giganter. Att Skammelsrud har ovanliga kvaliteter borde man begripit redan under hans föga uppmärksammade sejour i Malmö FF. Nämligen när Bob Houghton petade honom.
Naturligtvis var Blåvitt hämmat av Jesper Blomqvists återbud. Normalt kan laget vara hur tillbakapressat som helst. Finns Jeppe med som oberäknelig krumelur i vänsterkorridoren lever motståndarna alltid farligt. Utan honom blev IFK alltför stereotypt och förutsägbart. Det var ensidigt långa uppspel. Det saknades kreativa inslag på mitten. Det var sällan någon som ens försökte dribbla. Kritiken omfattar inte Blomqvists vikarie Peter Eriksson. Tvärtom tillhörde han med sitt kvicka steg de främsta IFK-arna, dock utan att nå i närheten av Milan-förvärvets höjder. Blåvitts både individuella och kollektiva misslyckande är oroväckande med tanke på framtiden. Det aktualiserar åter behovet av en högklassig spelmotor.
Magnus Erlingmark och Stefan Lind-qvist är hyggliga spelare. Men de saknar den extra dimension som Stefan Rehn hade - och som Jonas Thern alltjämt har. Om Thern gör allvar av sina gamla planer att flytta hem till våren är det IFK-ledningens plikt att lösa affären. Dessvärre börjar jag tvivla på att han verkligen kan stå emot AS Romas nya maffiga avtalsförslag. Vid ett snack i Glasgow förra helgen lät han oroväckande lockad av ännu en säsong i den eviga staden. Jonas är smålänning.
Världen är full av duktiga fotbollsspelare och Blåvitts kassakista är full av pengar. Varför köper inte Larsson & Wernerson hit en utländsk superstjärna?
Skälen är åtminstone två:
1) Dels skulle han kräva mångdubbelt högre lön än alla andra. Det kunde äventyra den goda lagmoral som varit grunden till alla framgångar.
2) Dels skulle han antagligen svårt att anpassa sig till klubbens speciella spelstil som bygger på att alla arbetar för varandra.
Så jag tror inte Paul Gascoigne är aktuell.